Ny trend: Strössel på mackan.
Nu är jag tillbaka igen ifrån Holland.
Resan dit började med att det var massor av tjejer av årgång 1995 som satt längst bak i bussen och skrek. Jag menar bokstavligen skrek. Satte på ipoden på hög volym, men kunde inte höra musiken. Jag stoppade öronproppar i mina stackars öron, men deras röster var fortfarande högt över samtalston. Jag förstår att de små flickorna var exalterade över att få resa på fotbollsresa för antagligen första gången, men det hade jag inte mycket överseende för klockan fyra på natten. Turligt nog har min vän Berthine en hel del kurage i sig och hon skällde ut dem och jag kunde äntligen få min skönhetssömn.
Holland har ett mycket konstigt klimat. Ena sekunden är det jättevarmt och gassande sol. Tio sekunder senare haglar det. Fem minuter senare är det varm igen. Sådär håller det på och växlar. Jag förstår inte hur människorna där klär sig för att det ska passa till vädret.
Fotbollsplanen var helt underbart geggig. Vi var som galopperande hästar, fast istället för hovspår lämnade vi ifrån oss spår ifrån våra dobbar.
Maten var helt okej, även om de har en del konstiga traditioner. Någon som tidigare hört att man kan ha chokladströssel på mackan? Inte jag i alla fall. Kan hända att vi missuppfattade användningsområdet på vissa saker dock. Såsom att de plockar fram någon krämig sås och strutar. Alla börjar då ösa på med den kladdiga ljusrosa såsen och tycker att den smakar rätt underligt. Fem minuter senare bär de in glass och det visar sig att det som vi trodde var efterrätten visade sig vara en sås som man ska hälla på glassen. Personalen där måste ha fått sig ett gott skratt.
Holland är ett bra land om man vill supa. Alkohol kan man köpa i mataffären och det finns i princip ingen åldersgräns, för de kollar inte legitiomation. Billigt är det också. Några brownies stötte jag lyckligtvis inte på.
Allt som allt var det bra och nu är jag hemma igen med en stel kropp och lite fräknar på näsan.
puss Maria
ps. Åk inte buss till Holland, åk flyg.
Resan dit började med att det var massor av tjejer av årgång 1995 som satt längst bak i bussen och skrek. Jag menar bokstavligen skrek. Satte på ipoden på hög volym, men kunde inte höra musiken. Jag stoppade öronproppar i mina stackars öron, men deras röster var fortfarande högt över samtalston. Jag förstår att de små flickorna var exalterade över att få resa på fotbollsresa för antagligen första gången, men det hade jag inte mycket överseende för klockan fyra på natten. Turligt nog har min vän Berthine en hel del kurage i sig och hon skällde ut dem och jag kunde äntligen få min skönhetssömn.
Holland har ett mycket konstigt klimat. Ena sekunden är det jättevarmt och gassande sol. Tio sekunder senare haglar det. Fem minuter senare är det varm igen. Sådär håller det på och växlar. Jag förstår inte hur människorna där klär sig för att det ska passa till vädret.
Fotbollsplanen var helt underbart geggig. Vi var som galopperande hästar, fast istället för hovspår lämnade vi ifrån oss spår ifrån våra dobbar.
Maten var helt okej, även om de har en del konstiga traditioner. Någon som tidigare hört att man kan ha chokladströssel på mackan? Inte jag i alla fall. Kan hända att vi missuppfattade användningsområdet på vissa saker dock. Såsom att de plockar fram någon krämig sås och strutar. Alla börjar då ösa på med den kladdiga ljusrosa såsen och tycker att den smakar rätt underligt. Fem minuter senare bär de in glass och det visar sig att det som vi trodde var efterrätten visade sig vara en sås som man ska hälla på glassen. Personalen där måste ha fått sig ett gott skratt.
Holland är ett bra land om man vill supa. Alkohol kan man köpa i mataffären och det finns i princip ingen åldersgräns, för de kollar inte legitiomation. Billigt är det också. Några brownies stötte jag lyckligtvis inte på.
Allt som allt var det bra och nu är jag hemma igen med en stel kropp och lite fräknar på näsan.
puss Maria
ps. Åk inte buss till Holland, åk flyg.
Kommentarer
Trackback
